Social virtuell miljö nummer ett...

Lördag kväll...

och jag fördriver tiden med att testa Second Life. Tankar efter två timmars provande: det är inte svårt att komma igång men åter igen sitter man med ett nytt användarnamn plus tillhörande lösenord. Sedan tar det däremot tid att komma igång med att skapa sin egen avatar, fixa kläder, hår, utseende osv. Jag har dock hittills bara fixat de enklare grejerna för det är mycket som jag inte förstår mig på. Däremot är det inte svårt att chatta med de "personer" man möter; skriv text i rutan och tryck "Say" så är det fixat. Man kan också koppla en mikrofon till datorn och prata med folket i Second Life. Jag antar att om man känner en person i det verkliga livet och båda går ut på Second Life så kan man kommunicera med varandra ögonblickligen. Allt går på engelska förståss... och det gäller att hålla reda på vad andra personer antar för Second Life-namn. När jag loggade in första gången var det drygt 62 000 personer inloggade.
Sedan finns det massor med funktioner och ställen att utforska; jag var in på tre olika platser; ett bibliotek, en strandpromenad och ett dansställe. En del var genuint tråkiga, andra betydligt bättre.
Trollet