Total misär...

Lördag, vilket betyder att det måste ha varit fredag igår. Var för trött för att den verkliga fredagsstämningen skulle infinna sig men det känns ändå ok att det är helg nu.
Arbetsveckorna är intensiva och lite för ofta får jag känslan av att det mest handlar om att överleva till slutet på veckan. Jag är på jobbet från 07.45 till 17 eller 17.30 eller 18 och får betalt för 7,5 timmar per dag. Visserligen en hyfsat bra månadslön men den är inte oskälig med tanke på de långa dagarna och allt som ska göras. Såg just ett annat blogginlägg om att lärarnas status behöver höjas, jag tror att även lärarnas arbetsvillkor behöver ses över...

I övrigt har veckan medfört att sambons senaste bilprojekt, GTO:n, är besiktad.
Eftersom han var tvungen att hinna med jobbet även den dagen så tog jag på mig att åka till tullkontoret för att få tag på provbrickorna. Fick alla papper med mig, åkte till tullkontoret. Inte en kund i sikte men möts som alltid av en låst dörr. Det dök upp en dam som öppnade dörren på glänt och meddelade att de var upptagna och jag skulle sätta mig ner och vänta. Jag meddelade att jag hoppades att väntan inte skulle bli särskilt lång...
Fick vänta 8 - 10 minuter och en annan dam dök upp. Berättade mitt ärende och hon såg ut som ett enda stort frågetecken. Problemet var att det var inte just hon som påbörjat ärendet när bilen togs in till Ön och därför, när hon inte hade varit med, så visste hon inget och därför visste hon inte vad hon skulle göra eller vad jag egentligen ville eller om jag verkligen hade rätt att vilja det som jag påstod att jag verkligen ville ha uträttat... Övertygade henne om att det var helt rätt att hämta handlingarna och sedan kunde hon läsa sig till att jag verkligen hade rätt angående mitt ärende.
Sedan var ju problemet att sambon undertecknat de första pappren och jag är ju inte = sambon! Men jag fick skriva på, och fick betala, för provbrickorna och det såg lovande ut. Men sedan var ju problemet att det saknades en stämpel! Det saknas en stämpel! Och världen håller tydligen på att gå under och polisen kan ta dig! För att få den tredje stämpeln på pappret måste jag i all hast åka ut till Motorfordonsbyrån. Väl där kom ingen av damerna bakom disken ihåg bilen, sambon eller ärendet trots att sambon varit där och besiktat en ganska uppseendeväckande bil 1,5 timme tidigare. Damen bakom disken läste dessutom fel på handlingarna och fick det till att bilen kommit in i landet samma dag och då kan man ju inte få varken stämpel eller brickor... Övertygade henne om att läsa på nytt och då blev hon sur men stämpel fick jag. Seger!! Och jag åkte tillbaka till sambon med brickor och pappershögen och han satte brickorna på bilen.

Idag ska jag sätta mig ner och titta på solskenet och löven som yrar förbi och blir jag yr i huvudet så gör det ingenting... Eller så kan jag göra som Madam Katt; hon har fortfarande inte stigit upp ur sängen och det ser ganska skönt ut.
Trollet

Fortfarande pendlande mellan stolthet och misär...

Vaknade vid 9-tiden av att tranorna nere på åkern skränade. Har sedan som vanligt på söndagsmorgnarna ätit frukost vid datorn. Kan konstatera att det är farligt att vara fotgängare, det är farligt att köra bil vid vägarbeten och det är ännu farligare att gå på flyguppvisningar. Allra farligast måste det vara att vara sjöfågel för då får man 110 000 liter tjock kletig olja i huvudet.

Om Landet Västerut återinför studentexamen, hur påverkar det möjligheterna för Öns studerande att komma in på Västeruts högskolor? Endast ett fåtal av våra studerande tar idag dubbelexamen, dvs. både studentexamen och yrkesexamen. Jag har full förståelse för att bara ett fåtal genomför helheten för det är verkligen nästan dubbla studier vad gäller allt som ska in på schemat och det största problemet är att tiden inte räcker till.

Det finns olika alternativ för att hitta lösningar. Ett alternativ är att förlänga yrkesgymnasiet med en termin eller två terminer under ett fjärde år, en lösning  som kostar pengar och även kräver att lokalerna anpassas till att vi har flera klasser inne samtidigt.
En annan lösning, som jag inte tycker om, är att ytterligare minska på antalet studieveckor yrkesämnen för att ge ett ökat utrymme för de s.k. allmänna ämnena svenska, engelska, matematik, samhällskunskap osv. Detta leder till att de studerandes yrkesexamen ytterligare urvattnas och det påverkar deras anställningsbarhet i negativ riktning. Redan nu riktas ibland kritik mot yrkesgymnasiet att våra studerande har för svagt yrkeskunnande när de börjar jobba efter tre års studier.
Ett annat problem är att för att Öns studerande verkligen ska kunna bygga upp den examen och det kunnande de behöver för framtiden måste deras möjligheter att välja ämnen och kurser utökas. Idag har vi problem med valbara kurser eftersom de kostar pengar, minst åtta studerande per kurs är ett krav, flera kurser kräver i vissa fall flera eller andra lärare och vi har just fått ett läraravtal som tydligt reglerar hur mycket varje lärare ska arbeta under ett läsår. Men faktum är att språkundervisningen i främmande språk är rudimentär, de studerande inom de flesta programmen kan inte välja en endaste fördjupande kurs i historia, psykologi eller livskunskap och vi erbjuder inte valbara kurser i privatekonomi eller reparation & service för studerande som inte går program där sådant är obligatoriskt.

Positivt är åtminstone att jag fått mail från ÅA i Vasa som berättar att den utomstående bedömaren av min avhandling har gjort sitt jobb och rekommendationen är att jag ska få ett m på mitt arbete. Bedömningsskalan är således samma som på studentskrivningarna och m är inte alls dåligt... Det finns såldes ett visst hopp om att jag ska nå upp till viss stolthet på min privata bergochdalbana även idag...
Trollet

Mellan stolthet och misär...

Pendlar mellan stolthet och misär i någon sorts bergochdalbana...

Idag har jag fått vara en aningen kulturell på jobbet. Har förberett de studerandes kommande besök till konstmuseet och kunde konstatera att det känns skönt i själen att vara aningen kulturell ibland. Kultur är ganska lurigt. Blir det för mycket blir det kvalmigt, segtjockt, ganska kladdigt och hämmande. Är det för lite är jag svältfödd och det känns som att ha B-vitaminbrist.  Men lite lagom är för en gångs skull alldeles lagom...

I övrigt har jag skickat mail, besvarat mail, skickat ännu flera mail i desperata försök att få ihop kurser och pröva-på dagar åt de studerande. En av de personer som dock har viss insikt i det hela konstaterade att det är svårt att få bitarna att falla på plats inom ramarna... Med tanke på att det är utlovat att vi ska ha ett schema nästa vecka så låter det inte så lovande. Dock börjar vi bli ganska vana och härdade nu.
Idag har jag även varit och köpt en del litteratur, historia och biologi, som jag och mina studerande behöver och jag behöver börja plöja igenom böckerna och få någon sorts koll. Får väl göra det i morgon. Sambon mumlade, medan han lagade smörgåsar och därför mumlade han ner i skärbrädan, att han tänker skruva GTO i helgen. Besiktningen är ju på torsdag... Det innebär att jag kan fördjupa mig i högstadiets läroplan i historia i helgen. Var och en får välja om detta hör hemma bland stoltheten eller misären...
Trollet

Det är inte mycket som blir som man tänkt sig...

Alla försök att sammanfatta den gångna veckan är säkert dömda att misslyckas men ska försöka komma ihåg en del i alla fall.
Det har cirkulerat mycket kring bilar eftersom det är dragracing weekend här på Ön just nu. Sambon har inte fått sin GTO körklar, mest pga. strulande reservdelsleveranser, så han fick lägga ner tanken att provköra den. Men min Chevelle var ju körklar så den skulle vi/jag delta med i alla fall... Körde den till banan på hjulen igår, även om det egentligen var för blött på vägen efter regnskurarna men det gick bra. Efter ganska lång väntan fick vi börja köra trots att arrangörerna inte fått fram någon speaker men glädjen blev kortvarig. Vilket som gav efter först av kardanstång, lager eller växellåda vet jag inte men sönder gick det och växellådsoljan läckte ut... Tog mig till slutet av banan, märkte att bilen rykte alldeles för mycket, tog mig snabbt ur bilen men rökutvecklingen avtog när jag slog av bilen. Arrangörerna hade inte heller fått tag på någon bärgare men vi hade ju en egen pick up med oss så sambon fick agera bärgare. Undrar hur det gått för andra ekipage som inte har egen bärgare med sig om de behöver en sådan...

Det var bara att konstatera att skadorna under bilen var för stora för att reparationer skulle göra någon nytta så sambon åkte hem efter släpkärran och bärgade hem liket. Jag åkte på 50-års fest i stället och det var ett mycket trevligt sätt att avsluta kvällen. Maten var mycket god och passade även mig med mina matöverkänsligheter och sällskapet var trevligt. Kom hem lite efter kl 23 och då hade sambon somnat i soffan...

I övrigt har veckan kännetecknats av väldigt mycket jobb och den numera välkända strategin "två steg framåt och ett steg bakåt" hela tiden. Jag har fortfarande min klass alla lektioner i veckan eftersom schemaläggningen haltar. Kommande vecka har jag klassen måndag och tisdag men sedan är de ute på arbetsplatspraktik i tre dagar för att få göra något annat. Jag kommer dessutom att behöva dessa tre dagar för att hinna ägna mig åt den andra klassen som jag är grupphandledare åt samt att komma i kapp mina övriga planeringar och arbetsuppgifter. Tiden räcker inte till för allt som behöver göras helt enkelt...
Glädjande är i alla fall att språkgranskningen av min ped mag-avhandling är avklarad och godkänd. Har inte ännu fått veta vad jag får för bedömning på avhandlingen som helhet men det är ändå ett steg på vägen att ha språkgranskningen godkänd.
Trollet

De senaste dagarna...

Senaste vecka handlade livet nästan uteslutande om jobbet och dess vedermödor.

Jag har nog fått ta en hel del smällar som resultat av att försöka vara med och starta upp något nytt inom gymnasiet. Vedermödorna i kombination med en förkylning som inte ger sig har inte varit en vacker syn och inte skönt heller...
Det har således visat sig att en hel del av förberedelserna för reformen av gymnasiet har byggts på någon sorts idé om att "allt ordnar sig". Det gör det säkert men man ska ha mycket tålamod för att orka vänta. Mer än vad jag har... Och en viktig lärdom bör vara att inget ordnar sig av sig självt. Man måste ta itu med allt som är svårt och som gör motstånd för att det ska gå framåt.

I helgen har vi varit på bröllop. Nej, sambon och jag har inte gift oss för jag tror inte på bröllop. Men en av sambons döttrar har gift sig och vi har varit närvarande. Jag tror inte att man blir lyckligare tillsammans med sin partner för att en präst håller upp vigselringarna mot skyn eller för att alla bröllopsgästerna springer runt och ska försöka pussa bruden eller brudgummen medan maten kallnar... Jag tror inte på gamla regler för bordsplaceringar vid bröllopsmiddagar som leder till att jag och sambon inte ens kan sitta vid samma bord eftersom vi inte är gifta (i vilken tidsålder lever vi egentligen??!!). Maten för oss "specialare" var inget speciellt och portionen med fisk och potatis var minimal. Kom hem efter bröllopsspektaklet och åt tre smörgåsar... sedan blev livet bättre. Yngste sonen som är matallergiker blev dålig på vägen hem trots att han specialbeställt sin mat så vi fick stanna bilen på vägen hem för att han skulle kunna göra sig av med maginnehållet... Så lyckat det kan vara...?!
Nu är vi i alla fall hemma igen; väskan är uppackad, Madam Katt har somnat uppe på skåpet, tvättmaskinen snurrar och sambon har gått ut till verkstan för att fortsätta skruva. Allt är som det brukar vara och det är nog bäst så.
Trollet