De senaste dagarna...

Senaste vecka handlade livet nästan uteslutande om jobbet och dess vedermödor.

Jag har nog fått ta en hel del smällar som resultat av att försöka vara med och starta upp något nytt inom gymnasiet. Vedermödorna i kombination med en förkylning som inte ger sig har inte varit en vacker syn och inte skönt heller...
Det har således visat sig att en hel del av förberedelserna för reformen av gymnasiet har byggts på någon sorts idé om att "allt ordnar sig". Det gör det säkert men man ska ha mycket tålamod för att orka vänta. Mer än vad jag har... Och en viktig lärdom bör vara att inget ordnar sig av sig självt. Man måste ta itu med allt som är svårt och som gör motstånd för att det ska gå framåt.

I helgen har vi varit på bröllop. Nej, sambon och jag har inte gift oss för jag tror inte på bröllop. Men en av sambons döttrar har gift sig och vi har varit närvarande. Jag tror inte att man blir lyckligare tillsammans med sin partner för att en präst håller upp vigselringarna mot skyn eller för att alla bröllopsgästerna springer runt och ska försöka pussa bruden eller brudgummen medan maten kallnar... Jag tror inte på gamla regler för bordsplaceringar vid bröllopsmiddagar som leder till att jag och sambon inte ens kan sitta vid samma bord eftersom vi inte är gifta (i vilken tidsålder lever vi egentligen??!!). Maten för oss "specialare" var inget speciellt och portionen med fisk och potatis var minimal. Kom hem efter bröllopsspektaklet och åt tre smörgåsar... sedan blev livet bättre. Yngste sonen som är matallergiker blev dålig på vägen hem trots att han specialbeställt sin mat så vi fick stanna bilen på vägen hem för att han skulle kunna göra sig av med maginnehållet... Så lyckat det kan vara...?!
Nu är vi i alla fall hemma igen; väskan är uppackad, Madam Katt har somnat uppe på skåpet, tvättmaskinen snurrar och sambon har gått ut till verkstan för att fortsätta skruva. Allt är som det brukar vara och det är nog bäst så.
Trollet