Orsak och konsekvens...

Jag tror inte ens att jag vill se tillbaka på veckan som gått... jag gillade inte veckan och jag gillar inte konsekvenserna.

Jobbveckan var således tuff trots att "min klass" var ute på lärande i arbete och jag borde ha haft en lugnare tillvaro. Dagarna har gått åt till uppredande, planering, många möten och datakurs. Schemaläggningen är fortfarande spöket som lägger sig som en blöt, tung och ogenomtränglig filt över oss. När man tror att man tagit ett steg framåt så hamnar man efter någon timme minst ett halvt eller ett steg bakåt... Datakursen blev delvis väldigt splittrad och delvis ovanför huvudet på oss deltagare. Det är som det så ofta är: "Lyssna på vad vi säger att vi behöver innan ni startar upp nåt", men det är fortfarande alltför mycket brandsläckning och då har man ju inte tid att lyssna. Suck, jag är förtvivlat trött på läget...

Även på det privata planet börjar jobbet få stora konsekvenser. Jag är trött och stressad och sambon är förbannand på att jag engagerar mig för mycket i jobbet. För stunden har vi slutit fred men det är kanske mest för att han mår dåligt och mest ligger på soffan. Jag förstår inte hur han ska orka gå till jobbet i morgon men känner jag honom rätt så kommer han att göra det.
Just nu har jag någon sorts grovplanering fram till höstlovet men efter det inte så mycket alls... I morgon eftermiddag ska jag på möte med rektor och utbildningsledare och efter det får vi se vad som känns rätt och vad som känns behövligt och vad som blir ett måste.
Trollet