Lite filosofiska funderingar...

Människan är den som förser världen med världen...

Existentialismen som filosofisk riktning har intresserat mig sedan slutet av 1990-talet. Jag har inte ofta tid att fördjupa mig i ämnet eftersom filosofisk läsning och tillhörande tänkande kräver både tid och lugn&ro för min del.

I kväll håller jag på och skriver på hemtenten om Kvalitativa forskningsmetoder och i synnerhet avsnittet om hermeneutik. Som så mycket annat är hermeneutik indelat i underavdelningar och en av dessa är aletisk hermeneutik. Där kommer existentialismen in...

Sedan dess början under 1930-talet har den existentiella hermeneutiken riktat sitt intresse mot "i-världen-varat", dvs. att vi obönhörligen hör ihop med vår nutida värld. Detta redan före vi medvetet kan reflektera över det faktum att det är dit vi hör. Den värld som vi lever i är alltså den väsentliga världen; den som har någon betydelse. Det viktiga blir då att studera människans plats i världen, där hon på nåt sätt måste finna sig tillrätta. Termen existens avser något konkret och individuellt; det varande i världen som varje människa har.
Det faktum att vi placerats just här i världen är en möjlighet, en möjlighet till frihet och en möjlighet till många individuella val. Om individen är fri, är hon/han även fri att välja; med detta följer ansvar.

J-P Sartre sade att vi är "dömda till frihet"; ett ansvar att välja kan vara som att vara dömd till frihet. Att stå upp till sitt öde och fatta beslut i en sorts trots allt-inställning är ett sätt att leva sitt liv som man bör fundera över om det är genomförbart och vad det innebär. Det värsta man kan göra är att överlämna sig åt omständigheterna, att förneka sina fria valmöjligheter.
Att inte välja är också ett val men ett oegentligt val.

För något år sedan såg jag filmen "Wall Street" om en lovande ung mäklare som kommer till drastisk insikt om det oäkta i det som han livnär sig på. Han frågade sig plötsligt vad han håller på med och om han höll på att kasta bort sitt liv på något som han inte längre trodde på. En sådan nästan kuslig klarsyn finns med i existentialismen; "I like that..."